Borde en ekonom ha en bra privatekonomi?

Berättelsen om "skomakarens barn"; är en välkänd metafor som illustrerar ironin i en situation där en person som är expert inom sitt yrkesområde kanske inte tillämpar samma kunskaper och färdigheter på sitt eget liv. I mitt jobb som ekonomi-PT har jag träffat många yrkesverksamma ekonomer som har utmaningar med sin privatekonomi. Dessa personer upplever ofta en större stress än andra – just för att de faktiskt jobbar med ekonomi och pengar till vardags.

‍
Först och främst – kan man utgå ifrån att en ekonom borde ha en bra privatekonomi? Inte alls, är mitt primära svar. En anställd ekonom kan vara expert på att skapa budgetar, hantera investeringar och maximera företagets intäkter, men när det gäller de egna pengarna så kan situationen se helt annorlunda ut.
‍

Anledningarna är ofta samma som för alla andra:
 Brist på tid, energi eller motivation att ta itu med den egna privatekonomin efter att ha fokuserat på arbete.
 Kunskap och färdigheter inom ett företags ekonomi är per automatik inte lika med kunskap inom privatekonomi. Det krävs ofta helt andra kunskaper och erfarenheter
för att lägga pusslet rätt i sin privatekonomi.
 Att erkänna behovet av vägledning eller hjälp kan kännas som ett nederlag eller en brist på kompetens, i synnerhet om man arbetar inområdet ”pengar”, vilket kan leda till att man undviker att ta itu med ekonomiska utmaningar.
 Inte sällan ses en yrkesverksam ekonom som expert inom allt som rör ekonomin, även från partnern. Ofta läggs ansvaret för hela hushållets ekonomi över på den som anses mest kunnig, ett ansvar som kan kännas betungande och ibland övermäktigt. Bristen på bollplank vid förhandlingar eller investeringsbeslut kan göra att det blir ännu svårare.
 Många som är duktiga på förhandling inom sitt yrke kan uppleva det svårt att förhandla privat av rädsla för att misslyckas eller inte kunna leva upp till de egna förväntningarna.

‍

Men att som ekonom ha dålig privatekonomi kan vara mycket stigmatiserande, och skapar
ofta stort lidande och maktlöshet hos den berörde. Jag har efter att ha träffat många i denna
situation identifierat fem viktiga delar i att komma tillrätta med utmaningarna:

‍
1. Acceptans: Först och främst behöver man acceptera att den nuvarande situationen inte är hållbar och behöver åtgärdas. Att stoppa huvudet i sanden är inte hållbart i längden och leder bara till ännu mer problem.

2. Självreflektion och medvetenhet: Att vara medveten om ens egna tankemönster och känslor kring pengar blir en viktig del i agerandet. Genom att reflektera över ens förhållande till pengar kan man identifiera eventuella negativa tankemönster eller känslor som kan påverka ens ekonomiska beslut.

3. Ta bort prestationsångesten: Inse att det man gör professionellt inte direkt går att omsätta till privata dialoger. Sätt upp rimliga mål och se på förhandlingen på ett nyfiket sätt utan att få prestationsångest.

4. Hantera skam och skuld: Att arbeta med att hantera känslor av skam och skuld genom självacceptans och förlåtelse kan vara avgörande. Att vara öppen gentemot de närmaste är en viktig del i processen.

5. Söka stöd och vägledning: Våga be om hjälp och stöd, både i den närmaste kretsen och även från externt håll. När man har vågat berätta om sin situation och sitt behov av hjälp, så brukar man ha kommit över den värsta delen. Då blir fokus istället på agerande, att börja ta tag i de saker man kan påverka.
‍

Sammanfattningsvis är det viktigt att komma ihåg att även de som är experter inom sitt yrke kan ha utmaningar när det kommer till att hantera saker privat. Det är helt ok och inget att skämmas för. Genom att våga acceptera situationen, reflektera och prata om tankemönster och känslor kring området (i detta fall pengar), samt söka stöd och vägledning kan man börja arbeta mot en sundare och mer hållbar ekonomisk situation. Med rätt strategier och inställning är det möjligt att skapa en bättre framtid för sig själv och sina nära och kära.

‍

Fotograf: Stefan Tell